Gustaf och Fredrik bad mig skriva en krönika i deras nyhetsbrev. Jag tackade förstås nej. I den här branschen behandlar vi nämligen varandra med en väldigt speciell högdragen nonchalans… som i princip går ut på att inte låtsas om varandras existens.

Och framförallt: Ingen annan byrå (utom möjligen F&B) är så bra att det egna egot tål en offentlig direktkontakt – då händer det hemska saker. Därför tackade jag förstås nej.

Nu märker du att jag ändrat mig. Och det beror inte på att någon har försökt övertyga mig. Nej, det beror på en parkeringsruta här utanför kontoret. Jag var där, med min stora bil. En annan man var också där, med sin lika stora bil. Vi var båda medelålders, stressade, tunnelseende och på väg mot samma ruta i ett fullparkerat Göteborg. (Jag var nog en millimeter före.) Men: Jag stannade! Släppte förbi den med knytnäve viftande mannen. Och skickade med honom en slängkyss. Jag upptäckte att det kändes väldigt skönt.

Minuten senare står jag i hissen. Ser mig i spegeln och noterar att den coole reklam-mannen (jag) har prislappen kvar hängande utanför kavajen. Samt att ingen stor katastrof därför har inträffat.

Dessa båda händelser är, förstås, direkt applicerbara på denna krönika.

Det hänger ihop på följande vis: Att inte frusta upp sig så förbannat – är ofta en konsekvens av en gryende självdistans som gör gott för blodtrycket. Liksom för ditt varumärke – om du har något. Och det kan sammanfattas i det tips jag antar F&G vill den här krönikan skall innehålla:

Tagga ner! Ta inte dig själv eller ditt företag på så stort allvar – för det gör inte dina kunder. Visa istället lite självdistans så kommunicerar du med din målgrupp på deras villkor – en första förutsättning för sympati!

Lycka till! (Vill du ha fler råd – fråga Fredrik och Gustaf. Om inte annat, så vet de var man får tag på mig;-)

(red. OBS! fotot på Fredrik Jerlov har vi snattat från hans fotoalbum på facebook. Det är taget i Key West, alltså inte långt från Miami…)